Hela 22 ekipage kom till start i ridhustävlingen, och jag fick många positiva kommentarer om arrangemanget, och jag är tacksam över all hjälp jag fick från sekretariat och andra. Särskilt Catarina Berntsson som slet som en räv hela dagen! Jag och Spá startade i T6 och V5 och det gick ganska bra frånsett att vi båda var ganska ofokuserade, Spá var lite ”all over the place” och jag var stirrig över hur själva tävlingen skulle gå, om jag hade tänkt på allt, eller missat något viktigt. Men trots det blev det vinst i T6 och fjärdeplats i V5, sedan hur många deltagare det var i varje gren behöver vi inte gå in på. Ha ha. Vi behöver miljöträning både jag och Spá, så kommer vi igen nästa tävling med fullt fokus hoppas jag.

Nu återstår att se hur det går med den saken, men spontant tycker jag att det borde rycka lite i tävlingsnerven på fler än mig nu när våren närmar sig. Vi arrangerar både ”vanliga” klasser och ett par prova på klasser i hopp om att någon som inte är så van att tävla också vågar sig dit. För det är faktiskt roligt att tävla, jag ser det som en avcheckning av träningen jag håller på med. Klarar jag av att förbättra resultatet från gång till annan? I första hand tävlar jag mot mig själv, och jag har i vart fall inte hitintills känt något behov av att försöka pressa fram något som inte finns ur någon häst utan låter hästen gå efter de förutsättningar de har för dagen.
Jag tycker att det är tråkigt att det ofta verkar finnas motsättningar mellan ”icke tävlande ryttare” och de som tävlar, och inte minst förutfattade meningar. Måste man skilja på folk och folk, och hästar och hästar?

Jag fick en välment fråga häromdagen om Spá är min nya tävlingshäst, och det fick mig att tänka på saken igen. Spá är min häst, som jag 99% av tiden rider i skogen, och ibland kommer att tävla på. Och även om det skulle bli frekvent tävlande någon gång i framtiden så är hon fortfarande bara min häst. Fast det sa jag inte riktigt då, men ungefär. Man kommer ju ofta på de bra sakerna först efteråt! Fast det är klart, i bemärkelsen den häst jag tävlar med så är hon min tävlingshäst.

Hursomhelst så önskar jag en attitydförändring där alla accepterar varandras val av intressen på ett annat vis. Och att jag kan göra något åt det. Bland annat kanske genom att arrangera den här typen av arrangemang där man bjuder in ryttare på olika nivåer till en lättsam tävling där det förhoppningsvis inte känns så dramatiskt och läskigt att starta. Kanske får det någon att våga sig dit som annars inte varit ute på tävling med sin häst. Man kan knyta nya kontakter och få prova på hur det är att tävla och kanske skapa lite mer förståelse för att vissa tycker att det är roligt. Och kanske dessutom väcka ett nytt intresse hos någon, det är socialt att åka på tävling! Och det är nyttigt att sätta upp mål för sin träning som motivation.

Läs mer om Krafturs ridhustävling på: Facebook och www.kraftur.nu

Kná har skött sig som ett ljus hos fodervärden och gjort allt och lite till. Travat i form på volt och fixat att öka och minska volten, töltat fint och Erik Andersen har provridit henne och sagt många snälla saker, som att han tyckte att hon är smart och känns ”färdig” för att vara så ung och lite riden, och att hon har bra exteriör, spänstiga gångarter och borde visas redan i vår! Stolt så jag nästan spricker.

Kná på kurs för Erik Andersen i december -11

Snart ett år sedan! Mars -11

Sen om och när det blir ridvisning är både en ekonomisk fråga och en fråga om hur mogen Kná är för det, jag vill inte att det ska gå för snabbt framåt så att hon tappar arbetslusten, det är ju tufft att ligga i visningsträning. Och som sagt så är ekonomin ett bekymmer, så visning får vara en framtidsvision så länge. Hon har alla gångarter på plats och har kommit långt för att vara så ung så sista kursdagen premiärlades hon i pass! Kul!

Spá och Ljungans svarta vatten

Hon är positiv och lättlärd med mycket framåtanda och har börjat förstå att man kan samla sig och ”möta bettet” (men hon har också lätt för att krulla ihop sig och hamna bakom hand som på bilden), hon flyttar sig för skänklar och både stoppar och startar på små hjälper. Nu går hon på välförtjänt långvila som hon fick komma ut på direkt efter kursen. Förutom kursen har hon sedan mitten av augusti ridits väldigt korta pass (ofta inte mer än 20 min) ett par dagar i veckan varvat med markarbete och ett par kortare vilor.

Hennes opererade ben verkar hålla bra, hon orkade med hela kursen och var glad och positiv även sista lektionen. Och har inte visat några tecken på att ha ont. Fodervärden säger att Kná verkligen känns vuxen nu, och som en ”riktig ridhäst”. Och hon ser mycket mer vuxen ut i kroppen nu när hon byggt ridhästmuskler. Det ska bli jättespännande att provrida henne senare i vår. Sist jag red på henne var hon fortfarande en vinglig bäbis.

Spá har ätit, ätit och ääääääätit sig igenom vintern, fri tillgång är inte så bra för formen, men hon känns pigg och fin att rida. Häromveckan red vi kurs för Vignir Jónasson, och fick många bra och konstruktiva tips som verkligen hjälpt. Tyvärr är jag förkyld nu, men väldigt ridsugen eftersom snön ligger gnistrande och solen skiner… Spá tyckte nog inte riktigt lika bra om Viggis tips, eftersom de verkligen fick henne att aktivera magmusklerna. Men det kommer nog att göra susen för att få upp hängmagen och få henne att gå ihop sig igen efter allt ätande.

Kulur från Bökenäs -03

Kulur från Bökenäs -03
Kulur betyder ”kall vind”

e. Solfari från Kvarnbacka Gård, 8.25p
u. Klettabrún frá Eyrarbakka, 8,33p

Kulur är inte speciellt mycket tränad trots sin ålder, enbart beroende på att gården inte har en egen tränare, och att det funnits fler unghästar hemma än vad som varit ekonomiskt att skicka iväg på träning. Kulur har därför kommit efter i träningen och priset är kraftigt sänkt. Han är ingen problemhäst, och han är eksemfri och sund, enda ”haken” är att han inte tränats sedan 2008, vilket var det år han grundtränades. Han markarbetades grundligt och är riden i skritt och trav.

Det är en fin valack med spänstigt steg och bra psyke, båda föräldrarna har tidigare tävlats på nationell nivå, Solfari med Anna Åkers i sadeln, och Klettabrún med Anna Skúlasson. Med rätt träning har Kulur goda möjligheter att hävda sig bra på tävlingsbanorna även han i framtiden, han har fint steg med särskilt bra trav. Video finns här. Han är med stor sannolikhet femgångare. De två sista bilderna i galleriet nedan visar Kulurs halvsyster Edda (e. Klettabrún) och Kulurs far Solfari från Kvarnbacka Gård. Bilder på mamma Klettabrún och hennes avkommor finns här. Bilder på Solfari och hans avkommor finns på www.lauhastar.se. Kulur är helbror till min häst Kná. Klicka på bilderna för att se dem i stort format i ett bildspel.

Pris 32.000kr

SÄLJARE:Kaj Hedlund. Lau. Gotland. Tel. 070-230 27 57, 0498 – 49 10 19, www.lauhastar.se

e. Solfari från Kvarnbacka Gård, 8.25p
u.Snegla från Kvarnbacka Gård 7.67p
ue. Hrammur frá Akureyri 8.10p
uue. Atli frá Sydra Skördugili ELIT 8.19p

Sóley är ett trevligt och ganska stort sto som troligen växer lite till, hon är lättfångad i hagen och kan lyfta på hovarna och låter sig klappas och borstas, men är sparsamt hanterad i övrigt. Hon har flera fina helsyskon som är inridna, samtliga är mycket trevliga ridhästar med fina gångarter och bra psyke. Bilder kan mailas vid seriöst intresse. Mamma Snegla är en känslig och rolig ridhäst. Hon är femgångare och har visat repor med mycket flott pass i hagen, men visar alla gångarter. Bilderna är tagna när hon är mellan ett och tre år.

Pris 40.000kr

SÄLJARE:Kaj Hedlund. Tel. 070-230 27 57, 0498 – 49 10 19, www.lauhastar.se

Glampi från Hallbjäns -04

e. Álmur frá Laekjarmóti ( 8.14p)
ee. Stigandi 1087 frá Saudarkróki
u. Gljá frá Stóra- Hófi (7.86p)
ue. Hrafn 802 frá Holtsmula

Glampi är påfallande välrest och är omkring 140cm hög. Han grundreds 2008, men har fram till häromåret mer eller mindre gått som ”vildhäst”. Nu är han igång igen och fungerar jättebra som ridhäst, han rids i alla gångarter och har även löshoppats upp till 80cm och startats i en unghästklass i dressyr med bra resultat.

Han har mycket bra och ”ärlig” framåtbjudning och ett trevligt lynne. Han behöver dock en tydlig och lugn ledare som är konsekvent, man får ha med i beräkningarna att han fortfarande är lite ”unghäst” eftersom han bara är riden drygt ett år trots sin ålder.

Papppa Álmur har en gedigen meritlista, bland annat A-final i T2, samt B-final i femgång vid VM i Tyskland 1999. Dessutom svensk mästare i stilpass, samt medaljer i T2 och kombination samma år.

Läs mer om Álmur här

Se bilder på Gljá här
Inridet syskon e. Gljá

Pris 45.000kr

SÄLJARE:Kaj Hedlund, Lauhästar, Gotland. Tel. 070-230 27 57, 0498 – 49 10 19, www.lauhastar.se

]]> http://lisamortberg.se/islandshast/?feed=rss2&p=1306 0 http://lisamortberg.se/islandshast/?p=2227 http://lisamortberg.se/islandshast/?p=2227#comments Tue, 20 Sep 2011 21:47:37 +0000 Lisa Mörtberg http://lisamortberg.se/islandshast/?p=2227 Den gångna helgen var det dags för tävling med Spá. Jag hade anmält mig till T4 och V2 och funderade in i det sista på att byta till lättklasser med tanke på att det saknas lite gångarter (ökad tölt och höger galopp…)  Men sedan bestämde jag att det är ju lite strunt samma, huvudsaken är att komma ut och prova och samla rutin. Och det gick jättebra!

Krafturs KM i Timrå var platsen och antalet startande alldeles lagom i mina klasser . V2= Fyrgång, och man visar ett varv kort tempo tölt, ett varv arbets till mellantempo trav, ett halvt varv skritt, och sedan ett varv galopp, och avslutar med ett varv ökad tölt och man rider 2-3 ekipage samtidigt på banan. Spá har ingen ökad tölt i nuläget, men vi lyckades få fyror trots det, och fick en total på 4,90p vilket jag är mycket nöjd med, en domare tyckte till och med att vi var värda 5,20! Till nästa säsong ska vi träna styrka, då tror jag takten blir bättre, och att hon orkar ta i mer= bättre poäng. I finalen funkade inte höger galopp, eller rättare sagt så körde vi alla varianter, höger, vänster, korsgalopp, galoppombyte… måste träna mer på det också, och den ”ökade tölten” gick riktigt sakta, så vi sänkte totalen lite, men vi fick en gul rosett och bronsmedalj. Jag fick även en fin ”specialrosett,” den vänstra röd/vit/blå på bilden här intill, som ett tack för att jag gjorde Krafturloggan. Den hade de visst haft liggande i Speakerbåset länge i väntan på att jag skulle dyka upp! Kul!

Min och Catharina Bogg-Asplunds samling efter helgen!

T4= Töltgren, ett varv valfritt tempo tölt, ett varv långsamt, och avslutar med varvbyte och ett varv tölt på lös tygel i arbets- till mellantempo, här rider man också flera på banan. Det var helgens höjdpunkt! Har aldrig tävlat det förut, så det var extra spännande.
I uttagningen fick vi 4,67p vilket vi höjde till 5,08 i finalen! (5,1, 5,1 och 5,0p från domarna). Jag behövde bara korrigera en gång i momentet lös tygel i finalen! Duktiga Spá! Vi fick silverplatsen, det här gör vi definitivt fler gånger. Spá var lättsam och trevlig som vanligt och verkade inte så fundersam över att springa på ovalbanan. Det blev lite vingligt i första klassen, men när vi kommit fram till det sista ärevarvet gick hon som tåget, jätteduktig! På lös tygel dessutom. Som mest fick vi 5,5p i samtliga delmoment frånsett ökade tölten, av enskilda domare, det bådar gott för framtiden. Jag är väldigt stolt över vår debut! Och jag är verkligen jätteglad över att ha en häst att rida T2 med, (eller T4 som det nu heter) det har jag fantiserat om länge. Ett annat mål jag har haft sedan många år tillbaka är att få tävla Norrlandsmästerskapen på vackra Wången… Kanske nästa år!

Men hastigt och lustigt så fick frågan sig en lösning då min kompis Helle Jensen tackade ja till att låna Kná på foder på obestämd tid. Helles fina sto Saga är betäckt med Kraftur frá Bringu och ska få gå och vara mamma ett par år framöver om allt går enligt planen. Kná bor nu vid härliga Järvafältet precis som
min ”gamle Faxi” gör,  fast på motsatta sidan. Hon flyttade in förra veckan, och går nu på dagarna i en fin kuperad hage med sina stokompisar, och på nätterna i en rymlig box. Helle har börjat sätta igång henne försiktigt nu och ska fortsätta att utbilda henne, hon kommer att ha henne ”tills vidare”. Kná kändes yster och glad när jag lämnade henne och jag får rapporter från Helle om att hon är väldigt intresserad av att ”vara med” och jobba så det känns bra i hjärtat att hon hamnat där, jag litar på Helle, och det kunde nog inte ha blivit en bättre lösning än såhär faktiskt.

Som vanligt med den kära Kná kan man inte andas ut innan man verkligen kan göra det om man säger så. På måndag morgon luktar hennes bajs konstigt, riktigt starkt och surt. Stress tänker jag och hoppades att det skall bli bättre med lite foderjäst i maten. I tisdags togs stygnen bort, och såret såg verkligen superfint ut, det hade läkt väldigt bra. Veterinärerna konstaterade att hon var ohalt och gav fritt fram att börja sätta igång henne om ett par dagar.

Härligt att få springa igen!

Yes! Vad härligt! De höll med om att magen antagligen var sur på grund av stress, men att vi skulle avvakta lite med behandling av den. Det blev inget ultraljud eftersom det  fortfarande finns kvar stygn inne i benet som kommer att synas och störa bilden. Det kan göras senare om man önskar, eller så ”kör man på och hoppas på det bästa”. Jag körde hem från kliniken, släppte henne i en lite större hage med Spá. Sådär två timmar senare har hela såret spruckit upp och blödit lite. Helvete! Ringde en jourveterinär och fick lugnande tips, jag bandagerade igen med ett lite lättare bandage än jättepaketet som jag fått göra hitintills. Det satt jättefint så jag lät det vara till kvällen efter. Tog bort det och vafasen! Det kikade fram ett nytt stygn! Tvättade rent och satte på ett enklare ”hästplåster” som jag fått från kliniken som höll en kompress på plats. En veterinär som var på gården i annat syfte fick kika på stygnet och trodde att jag kanske kunde ta det själv, men jag kände mig tveksam och vågade inte. Jag ringde kliniken dagen efter som föreslog att jag skulle komma in med henne och låta dem kika på det. Det kändes tryggt så det gjorde jag, och det visade sig vara ett stygn som ska vara kvar och tas upp av kroppen. – Bra att jag inte klippte bort det då! – Däremot trimmade de av de trådar som stack ut, och sa att jag bara ska klippa av tamparna om det kommer ut mer. ”– Klipp längs med sårkanten så försvinner de så småningom!” Bra! Jag fick en rejäl dunk med fodertillskott (Pro Equo) som jag ska kurera hennes mage med också. Jättegott tyckte Kná! Såret ser nu väldigt torrt och fint ut och hon får gå utan bandage. Jag kletar på Silon zinksalva mot flugor och för att påskynda läkningen. Hon går sedan igår ute i stora hagen med sina kompisar och det har peppar peppar gått bra och veterinären sa att nu ser det så väldigt fint ut att jag vågar börja träna henne igen. Det känns roligt. Dock blir det inte så länge, för jag har andra planer för Kná framöver som jag ska presentera snart!

Bilder: 1–3) Stygnen ett par dagar efter operationen.  4) ett väldigt snitsigt bandage om jag får säga det själv! 5) Såret som det såg ut när det spruckit. 6) Ett lite enklare bandage. 7) I förgrunden det gamla ärret, i bakgrunden det insmetade nya! 8–10) Första dagen i frihet utanför sjukhagar och box på nästan tre veckor! Härligt! Trav och lågtflygande pass.